Hanna

      Han var föraktad och övergiven av alla,
      en plågad man, van vid sjukdom,
      en som man vänder sig bort ifrån.
      Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

      Men det var våra sjukdomar han bar,
      våra plågor han led,
      när vi trodde att han blev straffad,
      slagen av Gud, förnedrad.

      Han blev pinad för våra brott,
      sargad för våra synder,
      han tuktades för att vi skulle helas,
      hans sår gav oss bot.

      Vi gick alla vilse som får,
      var och en tog sin egen väg,
      men Herren lät vår skuld drabba honom.