Hanna

Söndagen spenderades i alla fall med ett kärt återseende, det blev en ny frisyr för herrn, mat till den hungrige fågelungen och film; kärleksfilm om kärlek i juletid. Sen pratade vi minnen, minnen från förr som grävs fram, smärtsamt på ett sätt som helst undviks, men på ett sätt skönt att se att det var längesen o att det ligger så långt bak i tiden att det räknas till det förgångna så att man har distans till att prata om det. Jag är splittrad, men pratar nog helst inte om det, känns onödigt, vill hellre se till där och den man är nu trots att det är det som man har i bagaget som format en och fört en till där man faktiskt är just precis nu.

Sen är jag inte arg, bara djupt försjunken i min egen värld och mina tankar. Känns bra just nu så där kommer jag nog stanna ett tag tills det är dags att kliva ut, egoistiskt eller inte, vem vet..